Blogg: Att fylla gapen för att uppnå nettonoll
Jag arbetar varje dag med motivationen att fylla olika hålrum, några av de många hål som behöver fyllas för att förflytta oss mot ett mer jämlikt och klimatneutralt samhälle. Detta till 2030 om vi siktar på många svenska städers mål eller till 2050 om vi siktar på EU:s övergripande mål och lagstiftning. Varför inte så snabbt som möjligt?
En hypotes är att det finns lösningar som kan ta oss till nettonoll, ett läge då utsläppen av växthusgaser är i balans med upptaget av växthusgaser, och att dessa nettonollösningar redan har implementerats i någorlunda stor skala inom industrin och i enstaka städer i Sverige och internationellt.
Lösningarna finns men används inte i våra kommuner
Hålrummet som jag och många andra siktat in oss på i detta fall består i att lösningarna inte används i stor skala i det pågående klimatomställningsarbetet i våra städer. En av utmaningarna i att skala dessa lösningar ligger i att de ofta bygger på digital teknik och data vilket innebär ytterligare komplexitet för våra städer och kommuner.
Bevisad klimatnytta efterfrågas
Ett sätt att skotta igen hålet går ut på att bygga ett gemensamt bibliotek av ”digitala nettonollösningar” som går att skala i våra kommuner. För att göra det behöver vi identifiera redan implementerade lösningar, säkerställa att dessa verkligen har bidragit till minskade nettoutsläpp och är skalbara i kommunernas verklighet. Städerna efterfrågar ofta denna typ av lösningar med ”bevisad” klimatnytta.
Smart City Expo i Barcelona är Europas om inte världens största och mest väletablerade mässa för smarta och hållbara städer. På tågresan hem därifrån funderar jag över hypotesen att det finns skalbara digitala nettonollösningar där ute, samt hur vi hittar de mest relevanta lösningarna och skapar förutsättningar för skalning av dessa framåt.
Mina insikter från Smart City Expo
- Tiden när vi trodde att ”one size fits all” då de stora multinationella bolagen pushade ut helhetslösningar till städer som tacksamt lyssnade och tog emot är förbi. Städerna tar ägandeskap i utvecklingen av ”det smarta”, ställer krav på anpassning och efterfrågar samverkan med näringsliv, akademi och medborgare.
- Klimatkrisen hanteras i samhället i stort och så även i städerna som en del av en större polykris. Klimatomställningsarbetet kopplas till frågor om rättvisa, förlust av naturresurser och ökad osäkerhet. Siktet är inställt på det cirkulära och resilienta samhället.
- Naturen är en del av själva lösningen och inte bara en resurs eller förutsättning för en mer ”artificiell” eller teknisk utveckling. Naturbaserade lösningar behöver ses som självklara delar i vårt ”bibliotek” av smarta lösningar, och större fokus läggas på tekniken som kan stötta utvecklingen av dessa.
- Att utvärdera vilka nyttor specifika lösningar har för klimatet kräver ett systemperspektiv (inget nytt), samtidigt gapar det tomt vad gäller även de enklaste effekt- och nyttokalkyler (tyvärr inte heller något nytt). Att samla lösningar med ”bevisad” klimatnytta har ett stort värde där vi står nu, även om bevisen initialt kommer att vara förenklade.
Så kommer vi vidare
I arbetet med att bygga ett gemensamt bibliotek av nettonollösningar som verkligen bidrar till förflyttning och klimatnytta tror jag att vi kan komma framåt genom att:
- Söka såväl efter enklare, mer avgränsade lösningar som hanterar specifika utmaningar och skiften inom sektorer så som mobilitet och byggnader; men även efter naturbaserade lösningar och lösningar som går utanför dessa boxar och möjliggör en bredare systemomställning.
- Samtidigt som vi analyserar och utvärderar klimateffekter, inte ducka för utan våga adressera och diskutera potentiella andra effekter som dessa lösningar har för att säkerställa en övergripande mer långsiktig och hållbar utveckling.
- Djupa i de lösningar vi tar oss an, annars skapar vi ett ”bibliotek” utan riktig kunskap och förståelse och lösningar som blir ointressanta och svåra att anpassa och skala.
- Vi ser detta som en kunskapsresa och bjuder in olika aktörer till gemensamt lärande för att säkerställa att vi fokuserar och arbetar med rätt saker.
Summa summarum (i ett försök att få det att låta enkelt) tror jag att hypotesen om att det finns skalbara digitala nettonollösningar där ute i stort stämmer. Det viktiga blir att förstå och beskriva dess lösningar inte bara som tekniska artefakter utan vad de faktiskt är – helhetslösningar bestående av strategier och ramverk, finansiering och praktiska angreppssätt som gemensamt leder till klimatnytta. Användningen av data och digital teknik blir då en central och möjliggörande komponent men inte lösningen i sig.
För övrigt…
Det nattåg mellan Hamburg och Stockholm som jag sitter på är 6 timmar försenat, men det kommer jag inte säga till någon då narrativet och hur vi berättar om vårt samhälle och våra möjligheter är viktigt för att få till en omställning. Jag tror att vi alla skulle må bra av att fler oftare välja tåget i stället för flyget. Vad jag kommer säga, då jag går i den amerikanske filosofen och neuroforskaren Sam Harris skola och undviker lögner så långt det bara går, är att ”det är underbart och utvecklande att åka tåg genom Europa (så sant), jag upplever väldigt sällan problem eller förseningar längs vägen (också sant), denna gång var vi flera timmar försenade men det gav mig möjlighet till några spontana och värdefulla möten och att reflektera och skriva ner mina tankar i en bloggpost (sant!)”.