Mellanrum, motstånd och möjligheter

Fredag 27 juni 2025, Visby

Almedalen 2025 är alldeles strax slut. Jag stannar kvar lite längre den här gången. Nu, på fredagskvällen, promenerar jag genom kullerstensgatorna och torgen som för bara några timmar sedan myllrade av människor, samtal, skratt och möten. Nu är det nästan tomt, förutom runt Almedalscenen där Ebba Busch just nu pratar om en ny tid. Jag fortsätter ner mot havet. Här på Gotlands vita stenstrand hittar jag en plats för reflektion.

Här får de riktigt stora frågorna plats

Almedalen, en plats där vi vrider och vänder på de riktigt stora frågorna. Frågor utan enkla svar, som kräver handling snarare än perfekta planer. Samtidigt lyfts utmaningarna, trögheten i systemen, brist på överblick på grund av ”silofiering”, behov av ny kompetens, horisontella affärsmodeller att ”leda i osäkerhet” med tillit och med mod, i kris och krig och samhällstransformation.

Fokus på ”görandet”

I år noterar jag i Almedalen ett starkt fokus på ”görandet”. Vi bygger medan vi går, våra problem är wicked och kräver wicked solutions. Och visst har vi sagt det förr, men nu upplever jag att det ligger extra beslutsamhet i orden. Vi pratar beredskap, samarbete i regulatoriska sandlådor och samhällsutveckling i omställningslabb.

Mitt i allt detta spelar IoT en kritisk roll eller borde göra det. Därför deltog IoT Sverige i Almedalen med en stark delegation och tre seminarier som satte ljuset på Internet of Things roll i en tid av omställning. Där handlade det om människa, makt och motstånd i omställningens tid och där är IoT är ingen sidofråga utan en helt nödvändig pusselbit.

Samtidigt visar siffrorna från Almedalen (i alla fall på ytan) något annat. I år pratades det (enligt det officiella Almedalsprogrammet) mest om hållbarhet och klimat, säkerhet och beredskap, AI och digitalisering samt vård och omsorg. AI nämns i 257 evenemang, digitalisering i över 250 men IoT bara i 5 (varav 4 av dem arrangerades av IoT Sverige och/eller dess strategiska projekt).

På spaning efter det osagda

Det säger något. Seminariet som vi i Smart City Transformation Lab arrangerade tillsammans med vårt systerprojekt IoT World samt AI-partnerskapet på RISE lyfte just detta. På temat ”Spaning efter det osagda i Almedalen och det ”ogjorda” ute i våra verksamheter” samtalade panelen om varför IoT och data är avgörande för hållbar utveckling, och varför vi måste prata mer om hinder och behov och ställa om våra organisationer för att lyckas skala upp nyttan i praktiken. För rent krasst är det ju faktiskt så att: utan (IoT-)data ingen AI, ingen beredskap och säkerhet och ingen hållbar utveckling.

Jämställdhet och inkludering 

En spaning gör mig extra stolt. Jag ser en stark kvinnlig representation. I paneler och som talare, som kommundirektörer, förändringsledare, politiker, AI-experter, teknikutvecklare och modiga gränsgångare. De är förebilder som formar framtiden och som verkligen behövs. Synlighet, jämställdhet och inkludering är en förutsättning för ett jämlikt och hållbart samhälle.

Det är i mellanrummen det händer

Min sista spaning handlar om det som har börjat bli känt som mellanrummen i Almedalen. Utrymmet mellan uppstyrda seminarier och paneldebatter (som oftast inte innehåller så mycket av debatt egentligen utan mer av inbördes medhåll i uppdelade branschforum). Jag inser att det som jag uppskattar allra mest här i Almedalen är just att få mötas, träffas spontant. Lära känna nya människor, öppna upp helt nya perspektiv i samtalen och så små ”samarbetsfrön”. Krama om varandra och känna att vi är en gemenskap.

Framtidstro att ta med sig hem

Det finns så mycket hopp och framtidstro i Almedalen och jag är övertygad om att den följer med i väskorna hem på Gotlandsfärjan. Det var någon som sa här i Almedalen att ”Whatever the problem, community is the solution”.
Tack Almedalen. Tack alla jag har mött. Vi ses snart igen.

För fortsättning följer. Nu sätter vi IoT på agendan. Tillsammans!