Blogg: Fjälltält och jobbdator – nya kombinationer i Almedalen
Det där med att bryta igenom silos och jobba på tvärsen har varit ett starkt tema i hela mitt yrkesliv. Det är ett starkt tema för IoT Sverige som strategiskt innovationsprogram och, som det ska visa sig under några heta sommardagar i Visby, ett tema som även går in i privatlivet. Häng med.
Att någonting som funkar i en verksamhet, på ett område, i ett syfte kan användas på fler ställen. Att bra grejer inte stannar där dom uppstår eller där dom först kom till nytta. Det har visat sig vara inte så enkelt – det där att sprida bra grejer. Inte så sällan märker vi att dom liksom stannar där dom är, att vi inte får dom att flyta vidare över organisations-, bransch- eller sektorsgränser. Vi pratar om att skala och sprida. Det där projektet som blev så bra inom ett avgränsat område men där resultatet stannade inom det området. Där det inte riktigt blev någon skalning eller spridning. Där det inte blev mer resultat för fler. Var siloväggarna för tjocka för genombrott?
Att kliva ur mina egna silos
Almedalen. Denna kokande, älskade, kritiserade och svårdefinierade händelse. Här har jag varit i tre dygn och lärt mig massor, träffat mängder av gamla och nya vänner och känner mig energi-injicerad av möjligheter och ideér. Men allt var inte härligt. Jag såg mina egna silos. Hur jag delat upp mig själv och mitt universum i delar. Jag fick jobba ganska hårt med mig själv för att kliva över uppdelningen av mig själv i världsdelar. I silos. I definierade områden, alla med sina villkor.
Fjälltältet och jobbdatorn möttes för första gången
Det hela var mycket praktiskt och fysiskt, i alla fall till en början. Planen att bo i mitt fjälltält kändes klockrent. Idén att packa allt på cykeln kändes praktiskt. Sen kom silo-upplevelsen. Att bo i tält men inte på fjället utan på en campingplats, nytt för mig. Att sova i sovsäck och sen vakna till en arbetsdag, nytt för mig. Att ta morgondopp i havet i kombo med att skriva jobbmail före frukost. Nytt för mig.
Jag är mitt vanliga jag som gör invanda saker men i helt nya kombinationer. Min jobbdator och mitt fjälltält, båda gamla bekanta, har inte ens träffats förut. Min kåsa har inte träffat ett talmanus förut. Outdoorbyxorna och dräktkjolen har inte legat i samma packning. Det blev ett förvirrande genombrott i mina egna silos. Mötet mellan fjälltältet och datorn hjälpte mig att se hur jag håller isär olika delar av mig själv. På gott och ont.
Är det blandningen som betyder något?
Silogenombrott. Är det vad Almedalen handlar om? Oväntade blandningar. Att blanda allt; folk, ämnesområden, maktordningar, branscher och organisationer på en plats och liksom se vad som händer. Oväntade kombinationer, spontana möten och snabba kast mellan tanketrådar. Att lyfta oss ur våra siloväggar för några dagar. Är det vad som gör Almedalen till någonting alldeles särskilt?
Kända delar. Okända kombinationer. Att skala och sprida verkar inte vara enkelt. Det är en av många starka lärdomar från IoT Sveriges tioåriga programtid. Tänk om vi kan träna oss på att se och korsa silogränserna i våra egna liv och tänk om just det kan hjälpa oss att se och korsa silogränserna i och emellan våra organisationer? Tänk om oväntade och obekväma kombinationer i våra liv kan träna oss på oväntade och nya kombinationer i våra organisationer? Tänk om det är ett verktyg för skalning och spridning av bra grejer? Kända delar. Okända kombinationer.
Så tack Almedalen, tack Gotland och tack alla människor där för ett härligt idéflöde. Det gav mig en kanske rörigare men också öppnare planlösning i mitt sätt att tänka. Måhända kan det hjälpa till att skala och sprida någonting bra. Vi ska se.
