IoT för ett inkluderande samhälle:­ från papperstiger till mänsklig magi

Under IoT Sveriges slutkonferens i Uppsala den 19 mars 2026 dök vi rakt ner i digitaliseringens absoluta hjärta. Som moderator hade jag förmånen att guida ett samtal som bevisade en gång för alla: jämställdhet och inkludering är inga trötta ”add-ons” som man strösslar på i slutet. Det är själva operativsystemet för teknisk excellens och verklig samhällsnytta. Jag var själv med och medskapade IoT Sveriges jämställdhetsstrategi för 10 år sedan och då var vi oroliga att det skulle sluta som en “papperstiger”. Men på slutkonferensen för innovationsprogrammet så fick vi bevis på att den inte blev det, utan det blev ren magi av arbetet med inkludering och jämställdhet. Och det lyftes till och med upp på stora scenen som en av programmets absoluta spjutspetsar, så häftigt!

Inkludering som vår vassaste kvalitetsstämpel

Panelen då, jo där slog vi fast att teknik aldrig är neutral. När vi vågar ställa de obekväma frågorna tidigt, höjer vi ribban för allt vi skapar. Paneldeltagaren Sophia Ivarsson från Vinnova satte fingret på det: de projekt som vågar titta på vem tekniken är till för, når en helt annan nivå av excellens. Vi bygger inte bara prylar; vi bygger framtidens digitala system utan att programmera in gårdagens fördomar (vi hann med att prata lite AI på detta temat också, självklart).

Att tala framför historiens pionjärer

För panelen befann vi oss i det anrika Kvinnostrategirummet på Uppsala universitet. Att stå där, omgiven av Birgitta Hallbergs monumentala väv Kvinnliga strateger som skildrar akademins pionjärer, gav samtalet en enorm tyngd. På väggen hängde också väven av Karin Westman Berg på sin cykel – hon som tilldelades professors namn 1982, samma år som jag föddes. Det kändes som om historiens vingslag gav oss modet att vara precis så modiga och framåtblickande som vi behöver vara idag.

Att bygga broar över ”medvetenhetsluckan”

Vi pratade mycket om den där lömska medvetenhetsluckan – glappet mellan en cool teknisk lösning och en människas faktiska vardag. Ett exempel på detta var frågeställningen vem bär egentligen vattnet? Anders Nilsson (från ett IoT-projekt i Tjörns kommun Ingen H2O brist med säker IoT-list, och sitt bolag Rethink AB) gav oss en rejäl tankeställare. Genom att använda en enkel lathund för inkludering insåg en hel VA-organisation att kriskommunikation måste landa rätt. Om vi inte vet vem i hushållet som faktiskt rattar vattenförsörjningen – hur ska vi då kunna säkra deras trygghet? Vi fick också lära oss mer om data som ger alla kroppar rättvisa: Ida-Märta Rhen (från projektet iErgonomics på Region Stockholm och forskare på KTH) visade hur IoT förvandlar luddigt ”tyckande” till stenhård mätdata. Genom att mäta belastning på olika kroppstyper – i allt från vårdens korridorer till byggsvängens tunga lyft – kan vi äntligen designa en arbetsmiljö som håller för oss alla, oavsett anatomi.

Digital stolthet och mänskliga kramar

En annan lärdom vi fick med oss var att teknikens sanna värde uppstår först när den landar mjukt hos människan. Natalie Simander från Tyresö kommun berättade om den digitala undersköterskan – ett projekt som gav mig gåshud. Här förvandlades teknikrädsla till ren digital stolthet. Att se hur de genom att ha användarna av tekniken i fokus, lyckades inkludera de ensamma herrarna, som tidigare stått utanför det digitala ekosystemet… Det är ett kvitto på att den mänskliga länken är oersättlig.

Infrastruktur: vår demokratiska ryggrad

Från industrins horisont påminde Patrik Sandgren (som är Näringspolitisk expert inom digitalisering på Teknikföretagen, och dessutom sitter i IoT Sveriges styrelse) oss om att digital infrastruktur är en demokratisk garant – för att hela Sverige ska leva. Det handlar om systeminnovationer som kopplar ihop oss utan att lämna någon vid vägkanten. Det är så vi säkrar svensk konkurrenskraft – genom att vara smartare och schysstare.

Slutsats: vi har hittat konverteringsnyckeln!

Vi enades om att vägen framåt handlar om att hitta ”konverteringsnyckeln” – konsten att översätta vackra jämställdhetsmål till operativ kraft. Som en till av pandeldeltagarna Lars Oestreicher (forskare inom funktionsrätt på Uppsala universitet) så klokt sa: den digitala exkluderingen är ett samhällsfenomen och inte ett problem för individen. Lars sitter i styrelsen för Centrum för Forskning om Funktionshinder och Nordiska Nätverket för Forskning om Funktionshinder. Jag fick lära känna honom som datavetaren som vågar ifrågasätta den allra hetaste tekniken, när den inte är till individens bästa. Och det inspirerade verkligen mig att våga vara kritisk – med målet att addressera inkluderingsbehovet som det viktigaste för användarna av våra uppkopplade ting.

Mina tre största ”take-aways” från dagen:

• Teknik har ett hjärta: inkludering är bränslet för att nå målet om världens bästa service.
• Siffror ljuger inte: objektiv mätdata i arbetsmiljön stänger gapet och skapar verklig rättvisa.
• Bredda blicken, höj värdet: fler perspektiv tidigt i processen ger både högre marknadspotential och varmare samhällsnytta.

Tack till min fantastiska panel: Natalie, Anders, Ida-Märta, Sophia, Patrik och Lars. Ni bevisade att framtiden inte bara är digital – den är mänsklig!