Blogg: Hur smarta är städerna 2024?

Smart City Expo i Barcelona är ett spännande event. Jämfört med motsvarigheten i Sverige, Stockholm Smart City Expo som jag besökt 2023 och 2024, är eventet i Barcelona mycket större och mer internationellt. Både Amerika och Asien är på plats. Även stor närvaro från Arabländerna. Eventet är stort och många utställare har gått ihop landsvis, och med grannländer, för att bilda delegationer som delar yta på mässgolvet.

Få sensorer och prylar – fokus på gemensamma utmaningar

Förutom mässgolvet fanns flera stora scener med paneler och föredrag. Tyvärr gav dessa inte så mycket. Det mesta som sades var generiskt och man kom aldrig in på djupet kring lärdomar eller lösningar. De inofficiella scenerna var desto mer intressanta och där presenterades ofta specifika lösningar och mer djupgående ämnen.

En annan iakttagelse var att det inte var så många faktiska sensorer eller prylar på mässan. I stället dominerade städer och större bolag med ett bredare fokus på projekt och olika typer av gemensamma problem.

Självklart hade AI en stor närvaro. Det hade dock behövts mer fokus på hur IoT-data kan berika maskininlärningsmodeller snarare än hur AI behövs för IoT-funktionalitet.

Svårt att visa mätbara effekter

En insikt är att införandet av IoT och tanken om den smarta staden nu är en världsomfattande rörelse. Inte bara något som sker i vissa världsdelar eller några få städer.

Många beskriver sina piloter och att det är svårt att skala upp och samordna alla insamlade data. Man skulle gärna vilja få en sammanhängande bild av alla olika initiativ i staden och regionen. Det är dock svårt då man tacklas med många olika system, organisationer och människor som ska arbeta tillsammans i gemensam riktning. Detta skapar en tröghet som flera jag pratade med uttryckte irritation över. Slutligen var det även en gemensam erfarenhet att man ännu inte kunnat peka på specifika mätbara effekter. Konkreta Business Cases är en raritet.

Frågorna som ställdes till städerna

Jag utgick från samma frågor som ställts tidigare år:

1. Vilka är era mest lyckade IoT- eller smart stad-lösningar?
2. Vilka effekter har ni uppnått?
3. Har ni mätt effekterna och har ni siffror på mätningarna?
4. Vilka är era största utmaningar nu och kommande 1–2 år?

Så svarade städerna

Här är ett urval av alla städer som deltog under Smart City Expo World Congress i Barcelona 2024.

Bordeaux Métropole

Bordeaux Métropole är en administrativ region i Frankrike som samlar 28 kommuner. Här används IoT bland annat till fastighetsskötsel för idrottsanläggningar. Fortfarande rör det sig om enskilda tillämpningar i varje område och ingen har skalat upp på riktigt ännu. De arbetar fortfarande i vertikaler och det finns ingen gemensam plattform eller gemensamt nätverk för IoT.

Smart Dublin

I Dublin har man kommit långt med väderstationer och har även sensorer för översvämningar, samt för livbojar. Man har till exempel kunnat spara in fem heltidsanställningar som tidigare behövde kontrollera livbojarna. Man prioriterar klimatrelaterade lösningar. Bland annat vill man mäta i sina lågutsläppszoner.

Dublin har i upphandlingarna arbetat tillsammans i fyra kommuner, där man i stället för en lösning har upphandlat fyra lösningar. Därefter har varje kommun använt en lösning var. Efter en period har utvärdering skett. Upplever man att en viss lösning är bättre än de andra så har övriga kommuner kunnat byta till den lösningen utan att behöva göra ny upphandling. På så sätt hanterar man risken att upphandla en enda lösning som man sedan är fast med.

En insikt utifrån att upphandla på detta sätt var att de leverantörer som inte erbjöd en helt färdig ”out of the box”-lösning utan i stället sa att de skulle jobba iterativt med att få fram den lösning som i slutändan passade beställaren, var de leverantörer som gjorde bättre ifrån sig och som sedan blev kvar.

Karlsruhe

I den tyska staden Karlsruhe bygger man ett LoRaWAN-nätverk och mäter bland annat fuktigheten i träd. Man har ännu inga effektmätvärden, men dashboards där man kan se de värden som kommer in.

Utmaningarna kommande år handlar om pengar, resurser och informations- och cybersäkerhet.

Det finns motiverade personer men inget riktigt nätverk där man kan dela information. Det är oklart vem som har vilka sensorer och det är många förvaltningar där människorna inte pratar med varandra. Det skulle behövas mer transparens.

Tianjin

I staden Tianjin i Kina använder man IoT för transport samt för att mäta hastigheter och trafik på vägar. Detta genom Green Wave (grön våg), där man koordinerar trafikljus för att kunna optimera trafiken som flödar förbi flera sammanhängande trafikljus. På detta sätt minimerar man antalet inbromsningar och accelereringar, samt tiden då bilar står stilla.

City of Pilsen

I Pilsen i Tjeckien arbetar man med trafikhantering, säkerhet, LoRaWAN-nätverk, vattenläckage, luftkvalitet och isbildning på vägar. Bland annat har man 4 000 vattensensorer som mäter vattenläckage och andra sensorer som mäter koldioxid och dammpartiklar. Man använder AI för att göra prognoser.

Utöver IoT arbetar man mycket med att försöka behålla befolkningen i staden, då många flyttar till andra större städer runtomkring i landet eller utomlands. Man arbetar då med att utbilda sin befolkning redan i ung ålder gällande entreprenörskap och företagsamhet. Genom att bland annat stötta innovation genom hackatons och liknande utmaningar för unga och studenter, samt att stötta nystartade företag, försöker man främja företagsamheten i staden för att skapa nya jobb och ett intresse för stadens unga att stanna i staden även i vuxen ålder.

Rom

I Italiens huvudstad har man en plan för byggandet av den smarta staden. Första fokuset är att ha en infrastruktur för kommunikation. Där satsar man nu mycket på utrullningen av 5G och WiFi-nätverk. Framgent tänker man satsa på avfallshantering, mobilitet och säkerhet gällande den smarta staden. För avfallshantering vill man arbeta behovsstyrt och enbart tömma soptunnor när de är fulla i stället för på ett statiskt schema. För trafiken installerar man 2 000 högupplösta 5G-kameror så att man med maskininlärning kan reducera trafikstockningar med hjälp av förutsägbara trafikmönster. Även för att öka säkerheten då man kan övervaka folktäta platser.

De största utmaningarna man ser för detta arbete är i följande ordning: pengar – kompetens – kultur.

Smart city Berlin

I Berlin har man ett samverkansinitiativ för den smartare staden som heter Gemeinsam Digital. I detta är ett av projekteten Kiezbox 2.0, vilket är sol- och batteridrivna lådor utplacerade i staden. En funktion för dessa är att bygga ett mesh-nätverk som kan tillhandahålla WiFi till kritisk personal samt vanlig befolkning i nödsituationer i staden. En annan funktion för dessa lådor är att de kan mäta saker så som temperatur, luftkvalitet och ljud. Dessa data kan göras tillgängliga via ett LoRaWAN-nätverk för allmänheten eller olika aktörer i staden.

Ett annat projekt var SmartWater. Detta har som mål att stötta planeringen av en blå-grön infrastruktur i staden. Samtidigt som man vill sätta in dessa förberedande åtgärder för kommande klimatförändringar, vill man också kunna förvarna befolkningen vid till exempel kraftig nederbörd. Konkreta satsningar i detta är: ett digitalt planeringsverktyg för stadsplanering, med fokus på grön och blå infrastruktur; en webapplikation som kan användas för att visualisera de olika delarna i en blå-grön infrastruktur och visa på de positiva effekterna av dessa; ett koncept för digital kommunikation vid risk för översvämningar vid tung nederbörd.

Det tog cirka två att sätta upp samverkansinitiativet, och nu arbetar man med ovan nämnda projekt.

Wiesbaden

En annan tysk stad på plats var Wiesbaden. Här arbetar man bland annat med ett mobilitetsprojekt DIGI-V, där man använder kameror och sensorer för att få dynamiska trafikskyltar som kan informera om optimala rutter. Man sätter upp dessa kameror och sensorer i trafikljusen längs med huvudgatorna i Wiesbaden och kan då även samla in data om miljön och föroreningar. Man samlar all data i en plattform och med hjälp av den samlade bilden kan man sedan anpassa trafiken i framtiden.

Man försöker få alla olika parter att inte använda egna sensorer eller delar som sedan inte fungerar med resten av systemet. Man försöker också samla ihop och konsolidera all data för att just få en gemensam överblick. De tre svåraste sakerna man ser i detta projekt är: ledning – kommunikation – politik.

Seongnam

I Seongnam i Sydkorea började man med IoT 2009 och man mäter bland annat vatten och luftkvalitet. Detta gör man på några specifikt utvalda platser i staden. Man har byggt en digital tvilling för att kunna simulera hur en översvämning av floderna påverkar staden timme för timme, så att man kan planera för en sådan situation.
Man arbetar även mycket med drönare och levererar bland annat både matvaror och medicinska varor med drönare till personer i Seongnams centrala park. Ett problem framöver gällande den smarta staden är att det kommer vara många avdelningar och förvaltningar som ska samarbeta.

Liverpool city region

I regionen Liverpool mäter man luftföroreningar runtom staden Liverpool. Här gör man vissa mätningar som är mer allmänna men även mer exakta mätningar till studier på universitetet. Till exempel har man infört vätgasbussar och vill då mäta om det blir någon förändring i luftkvaliteten när bussarna kör förbi mätstationerna.

Man har tidigare haft initiativ där man velat räkna antalet personer som passerar vissa gator eller områden. Ett sätt man testade var att arbeta med butiker som satte upp sensorer i sina skyltfönster. Antingen sensorer som räknade individer med hjälp av visuell närvaro eller sensorer som kunde känna av när enheter med WiFi-konnektivitet passerade, som mobiltelefoner.

En utmaning är att få en överblick och gemensam kontroll av alla sensorer i staden. Det är svårt med många partnerskap, till exempel alla butiksägare. Kvaliteten från de olika butikerna kunde variera mycket då sensorer flyttades eller riktades om när butiken till exempel möblerade om i skyltfönstret. Den insamlade datan blir då inte alls lika säker eller enhetlig.

Smart City Busan

I Busan, Sydkoreas näst största stad, har man använt ett något annorlunda sätt att arbeta med innovation gällande IoT. Man har ett distrikt i Busan som kallas för Eco Delta City, där företag kan göra pilottester för sina produkter och tjänster mot en riktig befolkning. Som ett levande experiment är de som bor i distriktet försökspersoner. Bland annat har man testat hur man med hjälp av sensorer och data kan utrymma byggnader effektivt i händelserna av en jordbävning.

Det man ser som problem med utvecklingen av IoT är att alla använder olika typer av data och datastrukturer, samt olika plattformar och modeller. Till exempel använder varje stad olika varianter av dessa och det blir då svårt att få samtliga att kunna samarbeta och dela data med varandra.

Malaysia, Smart City Alliance

Det fanns ingen stad representerad från Malaysia men jag pratade med en person som kände till flera initiativ som pågår i landet. Man mäter mycket relaterat till geospacial övervakning, så som att detektera jordskred vid järnvägsspår eller annan kritisk infrastruktur. Det finns även system för att mäta och hantera parkeringsplatser.
Man köper billiga sensorer och all data är olika eftersom alla kommuner i Malaysia använder olika silo-betonade lösningar.

För att veta hur långt man har kommit som stad i Malaysia har man infört en skala för hur teknologiskt mogna städerna är. I denna skala kan man vara på olika tiers (nivåer). Jag fick förklarat för mig att det för tillfället bara var några få städer som gått upp till en högre nivå. Det som var viktigt var dock att de nu har ett sätt att mäta och jämföra sin teknologiska utveckling. Hade ett sådant system funnits gemensamt i hela världen gällande IoT/Smart Stad hade jag nog inte behövt skriva detta blogginlägg…

Jag fick slutligen veta att Sydostasiens första smart stad-mässa kommer äga rum nästa år och Malaysia är värdland. Håll ögonen öppna för detta som kommer att ske i september 2025.